I veckan hade jag planerat en lektion i trean efter att vi arbetat mycket med skriftliga räknemetoder och talsorter. Jag var lite orolig för jag visste att lektionen krävde mycket i samarbetsförmåga och jag var osäker på om klassen skulle fixa det, även om jag hade höga förväntningar. Men jag bestämde mig för att testa.
Alltså ... jag gick in i klassrummet. Skrev instruktioner på tavlan.
* Lös problemet
* Räkna ut summan
Krav: Se till att alla har en uppgift.
Efter det hällde jag ut en halvfull plastpåse med låtsaspengar på mattan. Det var en redig hög. Eleverna stod helt ställda innan de började kommunicera. Tre tog ledningen och sa "Vi måste möblera om!" De flyttade runt borden i klassrummet och skapade ett stort bord där alla fick plats runtom. Så började kacklandet. De insåg omedelbart att det inte höll att prata i munnen på varandra. "Vi måste ha en ledare!"
Två förslag ropades ut och eleverna röstade fram. Ledaren tog kommando och delade ut ordet. De kom med förslag om hur de bäst kunde lösa problemet och två huvudförslag togs fram. Röstning skedde och efter det började de räkna. Alla satt verkligen och räknade, delade upp tusenlappar i en hög, hundralappar i en annan. Räknade ihop med skriftliga räknemetoder. När två grupper var klara adderade de sina summor och så vidare. Hela lektionen gick åt och med 35 sekunder till godo levererade gruppen ett svar. Jag var så rörd så jag var tårögd över samarbetet de visade upp.
Magiskt var det.
fredag 17 oktober 2014
tisdag 7 oktober 2014
En fantastisk gåva
Idag var det ett barn som sa till mig:
"Du är den bästa läraren. Det är för att du förklarar bra och du är snäll. Och jag vet att du är sträng för att du bryr dig om oss."
Jag höll på att börja grina.
Vår skola har en tradition av att barnen brukar ta med rosor till skolavslutningen. Det är helt frivilligt naturligtvis, och de väljer själva vilka de vill ge rosor till, om någon. Vissa ger till alla, vissa bara till en speciell. Men oavsett hur många rosor man får så är det en fantastisk känsla. Att stå där och möta det lilla barnet. Det lilla barnet man gör allt för att hjälpa, ibland genom att vända ut och in på sig själv. Så står hen där, med troskyldiga ögon och sträcker upp en ros. Som för att säga att just jag gjort något rätt. Man blir aldrig van ...
Och när man kommer hem och läser de små hemliga lapparna som är gömda i rosorna, de små korten med spretiga bokstäver. Tack för att du lär mig så mycket, jag kommer sakna dig ...
Man vänjer sig aldrig.
Visst är det tufft ibland. Jag har haft en extra tuff vecka nu där man funderar på både det ena och det andra. Det är en riktig bergodalbana i känslor det här yrket. Men att sitta med ett barn som plötsligt förstår, att få en förstulen kram i korridoren, att vara i badhuset och se den som kämpat med simmålen simma en hel längd och titta på en med strålande ögon, att höra en mamma säga att hennes barn för första gången tycker om matte, att stortjuta med en kollega när vi läser en text från ett barn med skrivsvårigheter som äntligen nått fram. När den underbara ungen äntligen förstår klockan. Och när eleven med åtgärdsprogram på åtgärdsprogram säger "Var det bara så lätt!?"
När den där rosen sträcks upp mot en. Och när en människa som nästan är för liten för att ha veckopeng förstår att jag är sträng för att jag bryr mig om dem.
Då grinar jag.
"Du är den bästa läraren. Det är för att du förklarar bra och du är snäll. Och jag vet att du är sträng för att du bryr dig om oss."
Jag höll på att börja grina.
Vår skola har en tradition av att barnen brukar ta med rosor till skolavslutningen. Det är helt frivilligt naturligtvis, och de väljer själva vilka de vill ge rosor till, om någon. Vissa ger till alla, vissa bara till en speciell. Men oavsett hur många rosor man får så är det en fantastisk känsla. Att stå där och möta det lilla barnet. Det lilla barnet man gör allt för att hjälpa, ibland genom att vända ut och in på sig själv. Så står hen där, med troskyldiga ögon och sträcker upp en ros. Som för att säga att just jag gjort något rätt. Man blir aldrig van ...
Och när man kommer hem och läser de små hemliga lapparna som är gömda i rosorna, de små korten med spretiga bokstäver. Tack för att du lär mig så mycket, jag kommer sakna dig ...
Man vänjer sig aldrig.
Visst är det tufft ibland. Jag har haft en extra tuff vecka nu där man funderar på både det ena och det andra. Det är en riktig bergodalbana i känslor det här yrket. Men att sitta med ett barn som plötsligt förstår, att få en förstulen kram i korridoren, att vara i badhuset och se den som kämpat med simmålen simma en hel längd och titta på en med strålande ögon, att höra en mamma säga att hennes barn för första gången tycker om matte, att stortjuta med en kollega när vi läser en text från ett barn med skrivsvårigheter som äntligen nått fram. När den underbara ungen äntligen förstår klockan. Och när eleven med åtgärdsprogram på åtgärdsprogram säger "Var det bara så lätt!?"
När den där rosen sträcks upp mot en. Och när en människa som nästan är för liten för att ha veckopeng förstår att jag är sträng för att jag bryr mig om dem.
Då grinar jag.
måndag 6 oktober 2014
Hur gick skattjakten då?
Det gick bra idag med skattjakten som jag skrev om igår.
Engagemanget var stort, barnen förstod uppgiften även om jag inledningsvis undrade om instruktionerna var för komplicerade. Samarbetet var enormt, alla grupper lyckades, vissa efter två försök.
Vid ett misslyckande gjorde de en kraftansträngning och räknade om allt och många diskussioner uppstod om var felet kunde ligga! Jag fick möjlighet att sitta med de barn som hade problem och stötta i olika skriftliga räknemetoder.
När skatterna hittades ljöd spontanapplåd i klassrummet och barnen hoppade upp och ner av lycka!
Det jag tog med mig är att alltid ha mycket tydliga instruktioner i början, talen ska verkligen vara lagom svåra för varje barn. Ett barn fick ett för svårt tal, det var en miss från mig. Dessutom blev ljudnivån hög, men det berodde inte på stök utan på ett enormt engagemang. Kommentarerna från barnen var att det var JÄTTEKUL! Vi tränade samarbete, problemlösning, felsökning, kommunikation, procedur och skriftliga räknemetoder. Lyckad lektion! Lycklig lärare. 😄
söndag 5 oktober 2014
Skattjakt
I morgon ska jag testa på en ny uppgift, en skattjakt!
Eleverna är indelade i 5 grupper. Varje elev får ett eget subtraktionstal, till exempel 200-189, 176-54 etc. De räknar ut sitt eget tal och dubbelkollar kompisen. Därpå adderar barnen i gruppen sina svar och får en slutsumma.
Efter det ska de lista ut mönstret på brädet ovan, en tvåhundraruta, knacka upp rätt sten och om de räknat rätt kommer de att hitta en diamant under stenen.
En typisk uppgift där jag skapar och använder Minecraft som färdighetsträning, men det är som inspiration och startskott för dem att göra motsvarande banor till varandra, för räkna, det får man.
Själva skattjakten tog inte lång tid att bygga. Mina två pojkar loggade in och byggde banan tillsammans med mig, vi satt väl en halvtimme och hade familjetid tillsammans i spelets värld. Det som tog tid var att dubbel och trippelkolla alla svar, man vill ju inte vara den som räknade fel.
Å andra sidan hade säkert det gett klassen ett par sköna garv det med. ;)
torsdag 25 september 2014
Multiplikationsmusik 2
För ett tag sedan bloggade jag om multiplikationstabeller till musik. Multiplikationstabeller till musik.
Nu har vi testat det ett tag och jag måste säga att det fungerar oerhört bra. Barnen lär sig sångerna i ett nafs. Vi sjunger en sång om dagen och efter det är det hur lätt som helst för dem att koppla femmans sång till alla tal som involverar fem. 5*7, vilken är den sjunde siffran i femmans sång? Det bästa är att divisionen kommer på köpet.
För att göra nötningen mer underhållande så har jag börjat ta med tärningar till klassrummet. Slår jag en trea, en etta och en tvåa så blir det 312. Efter det följer additions- och subtraktionstärningen samt ett tal till. Barnen får lösa talet på en liten lapp och jämföra med kompis. Så håller jag arbetet med nötning vid liv så att inte allt glöms bort när man går vidare till nästa arbetsområde. Tärningarna gör talet mer spännande för barnen upplever jag åtminstone.
Tack kunskapshubben för låtarna. De sitter uppe som qr-koder i klassrummet och barnen kommer ofta och frågar om de får lyssna på sångerna när de har tid över. Efter att ha sjungit sången tre gånger tillsammans satte varje unge i gruppen sex multiplikationstal med 5* eller *5 rakt av. Wunderbar!
Nu har vi testat det ett tag och jag måste säga att det fungerar oerhört bra. Barnen lär sig sångerna i ett nafs. Vi sjunger en sång om dagen och efter det är det hur lätt som helst för dem att koppla femmans sång till alla tal som involverar fem. 5*7, vilken är den sjunde siffran i femmans sång? Det bästa är att divisionen kommer på köpet.
För att göra nötningen mer underhållande så har jag börjat ta med tärningar till klassrummet. Slår jag en trea, en etta och en tvåa så blir det 312. Efter det följer additions- och subtraktionstärningen samt ett tal till. Barnen får lösa talet på en liten lapp och jämföra med kompis. Så håller jag arbetet med nötning vid liv så att inte allt glöms bort när man går vidare till nästa arbetsområde. Tärningarna gör talet mer spännande för barnen upplever jag åtminstone.
Tack kunskapshubben för låtarna. De sitter uppe som qr-koder i klassrummet och barnen kommer ofta och frågar om de får lyssna på sångerna när de har tid över. Efter att ha sjungit sången tre gånger tillsammans satte varje unge i gruppen sex multiplikationstal med 5* eller *5 rakt av. Wunderbar!
torsdag 11 september 2014
Programmeringsapp
En sak som jag brinner för är barn som behöver extra utmaningar. Jag var själv ett sådant barn och minns tillbaka på många skolår med tristess och enda utmaning att komma så långt som möjligt så fort som möjligt. Min första uppgift som utmanade tänkandet fick jag i årskurs nio.
Därför lider jag när jag själv hamnar i träsket av att undervisningen riktar sig mot medelkunskapen i klassrummet. Men ibland blir det ju så. Jag önskar att varje lektion var planerad mot varje enskild individs kunskapsnivå, men så är det inte alltid, det är bara att erkänna. Kunskapsnivån i ett enda klassrum kan vara så galet spridd att det knappt är greppbart. Ofta kan man få till något bra, men lika ofta går det inte så som man hade velat.
När jag fick se denna app hade jag vatten över huvudet och orkade inte ta tag i det där och då, men nu äntligen laddade jag ner den för att testa. Den är helt underbar!
Lightbot, en enkel programmeringsapp. Man ska styra en liten robot runt med hjälp av kommandon och tända lampor. För att nå målet måste man till exempel lägga in knapparna:
Rakt
Rakt
Rakt
Högersväng
Hopp
Hopp
Vänstersväng
Rakt
Tänd
Fungerar det inte så börjar problemsökningen.
Det här är en jättebra app för de barn som behöver extra utmaningar. De älskade den. Det var problemlösning där de verkligen fick tänka till, samarbeta och diskutera för att komma vidare. De älskade appen, och jag älskade blicken de hade efter lektionen.
I morgon ska de få instruera resten av klassen och vägleda dem i appen. Problemlösning för alla och att öva kommunikativ förmåga för de som behöver extra utmaningar.
Därför lider jag när jag själv hamnar i träsket av att undervisningen riktar sig mot medelkunskapen i klassrummet. Men ibland blir det ju så. Jag önskar att varje lektion var planerad mot varje enskild individs kunskapsnivå, men så är det inte alltid, det är bara att erkänna. Kunskapsnivån i ett enda klassrum kan vara så galet spridd att det knappt är greppbart. Ofta kan man få till något bra, men lika ofta går det inte så som man hade velat.
När jag fick se denna app hade jag vatten över huvudet och orkade inte ta tag i det där och då, men nu äntligen laddade jag ner den för att testa. Den är helt underbar!
Lightbot, en enkel programmeringsapp. Man ska styra en liten robot runt med hjälp av kommandon och tända lampor. För att nå målet måste man till exempel lägga in knapparna:
Rakt
Rakt
Rakt
Högersväng
Hopp
Hopp
Vänstersväng
Rakt
Tänd
Fungerar det inte så börjar problemsökningen.
Det här är en jättebra app för de barn som behöver extra utmaningar. De älskade den. Det var problemlösning där de verkligen fick tänka till, samarbeta och diskutera för att komma vidare. De älskade appen, och jag älskade blicken de hade efter lektionen.
I morgon ska de få instruera resten av klassen och vägleda dem i appen. Problemlösning för alla och att öva kommunikativ förmåga för de som behöver extra utmaningar.
tisdag 9 september 2014
Demokrati, steg 2
Fortsättning på tidigare inlägg om demokrati. http://trevandeforsoket.blogspot.se/2014/09/demokrati.html
Elevernas egna partier blev klara. De fick hålla sitt anförande inför 80 barn, om vad de stod för och lovade. På rasten dukade treorna upp ett röstningsbås. Alla i f-3 fick komma in, titta på planscherna, minnas anförandet och begrunda. Man blev avprickad och fick en röstningssedel där man skrev namnet på partiet eller ritade med färgpenna i samma färg som affischen.
Alla kom och röstade, lärare, rastvakter, rektor, vaktmästare, mellanstadielärare etc. Alla ville vara med!
På treornas mattelektion fick de komma med förslag på system för att räkna röster. De bestämde sig för att dela ut rösterna och räkna ihop bordsvis. Siffrorna adderade vi och vinnande parti var Djurpartiet, de lila. De stod för djuren och emot mobbing. Man ska få vara som man vill, var deras slogan.
Vi räknade hur många som röstat sammanlagt, vad var femtio procent av det? De insåg att de måste få 18 röster till för att hamna i majoritet. Alltså behövdes blockpolitik. Efter en diskussion insåg de att det gröna och röda partiet stod för samma värderingar och kom med ett erbjudande om samarbete.
De tre partierna bildade regering och fick en lektion på sig att utse en statsminister och några olika ministerposter. Efter det kom deras uppdrag, att ordna en aktivitet till sista passet på tisdagen. Finansministerns ansvar var att se till att det inte blev dyrt. Miljöministern ansvarade för möblering. Utrikesministern ansvarade för kontakten med de andra klasserna etc.
Och idag fick vi uppleva resultatet, en talangjakt. Min son, som går i trean, var helt lyrisk över detta arbetssätt. Han blev miljöminister och kan berätta mer om hur ett val går till nu, än jag kunde i högstadiet... :)
Barn är helt fantastiska.
Nu avslutar vi valtemat och går in på det stora temat om en vecka som vi kommer att hålla på med fram till jul. Spännande!
Elevernas egna partier blev klara. De fick hålla sitt anförande inför 80 barn, om vad de stod för och lovade. På rasten dukade treorna upp ett röstningsbås. Alla i f-3 fick komma in, titta på planscherna, minnas anförandet och begrunda. Man blev avprickad och fick en röstningssedel där man skrev namnet på partiet eller ritade med färgpenna i samma färg som affischen.
Alla kom och röstade, lärare, rastvakter, rektor, vaktmästare, mellanstadielärare etc. Alla ville vara med!
På treornas mattelektion fick de komma med förslag på system för att räkna röster. De bestämde sig för att dela ut rösterna och räkna ihop bordsvis. Siffrorna adderade vi och vinnande parti var Djurpartiet, de lila. De stod för djuren och emot mobbing. Man ska få vara som man vill, var deras slogan.
Vi räknade hur många som röstat sammanlagt, vad var femtio procent av det? De insåg att de måste få 18 röster till för att hamna i majoritet. Alltså behövdes blockpolitik. Efter en diskussion insåg de att det gröna och röda partiet stod för samma värderingar och kom med ett erbjudande om samarbete.
De tre partierna bildade regering och fick en lektion på sig att utse en statsminister och några olika ministerposter. Efter det kom deras uppdrag, att ordna en aktivitet till sista passet på tisdagen. Finansministerns ansvar var att se till att det inte blev dyrt. Miljöministern ansvarade för möblering. Utrikesministern ansvarade för kontakten med de andra klasserna etc.
Och idag fick vi uppleva resultatet, en talangjakt. Min son, som går i trean, var helt lyrisk över detta arbetssätt. Han blev miljöminister och kan berätta mer om hur ett val går till nu, än jag kunde i högstadiet... :)
Barn är helt fantastiska.
Nu avslutar vi valtemat och går in på det stora temat om en vecka som vi kommer att hålla på med fram till jul. Spännande!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)